Olofssonsliv

Jag börjar lägga upp en bild som jag älskar på mig, Tobias och min pappa.
Jag vet att min pappa läser min blogg så därför lägger jag ut mina tankar, minnen mm som har med min pappa att göra. Detta är en liten hyllning till min far på fars dag.

Jag måste först kommentera bilden ovan. Pappa ser så himla stolt och lycklig ut på bilden, det är en sann glädje utanför kyrkan. Helt fantastiskt att få en kram av honom.

Pappa är en sådan pappa som jag vet ställer upp i alla väder. Skulle jag få punka eller andra problem skulle han direkt hoppa in i bilen för att hjälpa mig. På vilket vis är jag lik min far? Jag har fått min pappas lugn och säkerhet. Han är inte den som stressar upp sig i första taget och det gör inte jag heller. Det är heller inga problem att lämna barnen hos honom för barnpassning (han har ju vant sig nu med alla barnbarn).

När jag var liten så var jag väl vissa gånger inte så lätt att ha att göra med. Som alla barn så kunde jag bli riktigt sur på mina föräldrar men min pappa kunde alltid få mig att skratta hur sur jag än var. Jag tror också att en pappa har svårt att säga nej åt sin dotter.

När jag var 18 år och nyss fått körkort så skulle mina föräldrar åka utomlands. Jag frågade mina föräldrar om jag fick låna deras "skrotbil" till Mora och gymnasiet. Svaret blev blankt NEJ. Jag tjatade men de gav inte vika. När mamma gick iväg viskade han till mig att jag kunde ta bilen bara jag inte berättade för mamma. Jag tog bilen. Mamma och pappa var utomlands och fick höra att det var snöstorm i våra trakter (Maj månad). Mamma sa då till pappa att det var tur att de inte lånade ut bilen, där fick då pappa krypa till korset och berätta att jag hade bilen. Vet inte men misstänker att mamma blev lite sur på honom för att han lånade ut bilen men: Tack pappa för att jag fick låna bilen.

Sedan måste jag även säga förlåt till min pappa. Förlåt för att jag var ute till 03.00 på natten utan att höra av mig. Nu när man själv fått barn har jag förstått hur otroligt oroliga de måste ha varit. Pappa åkte upp och ner mellan Idre Fjäll och byn för att se om han såg oss. När vi stod och väntade på en kompis mamma för att komma hem så kom min pappa. Jag hoppade in. Hans ord sitter fastbränt i mitt minne - Bara så du vet så har du discoförbud en månad. Sen var han tyst (tar ungefär 10-15 minuter med bilen ner till byn). Mamma satt med nattlinne vid köksbordet. Förlåt pappa och mamma. (vill inte att mina barn utsätter mig för det)

Jag ska i morgonbitti sms:a min pappa och säga att han ska in på bloggen och läsa detta.

Grattis pappa på farsdag. Jag kunde inte få en bättre pappa. Älskar dig.