Olofssonsliv

I flera dagar har jag sagt till mina tjejer att vi ska ner på julskyltning.

Fast jag inte kände att jag hade ork så fick jag hålla vad jag lovat och åkte ner. Vi brukar göra så att vi åker ner och fikar/lunchar innan julskyltningen kommer igång för då får vi parkering samt att man är ganska nöjd när den stora massan kommer. Så gjorde vi i år också och nu är vi hemma i gen och alla är nöjda.


 
  

Barnen var helt underbara på fiket. Vi pratade och skrattade och hade trevligt. 

Jag brukar inte handla på julskyltningen men i år köpte jag en krans till dörren. Det blev jättefint.

 

Nu ska jag sätta upp mina prickiga julgardiner och se hur det blir.

I går satte vi upp julsakerna i fönstren och sen körde vi igång med pepparkaksbak. Kusin Felix var också på besök.

      

Denna vecka har jag unnat mig själv lite saker. Jag tycker jag är värd det. (ja mamma jag ska slänga/skänka lika många saker som jag köpt, jag lovar) Inte ett så svårt löfte eftersom det är så mycket i garderoben som jag inte använder.

I går va jag på Cubus (de hade 30 % på kläder) Jag köpte:
2 par jeans
2 tröjor
1 mysbyxa
1 mössa
1 par vantar
(bara till mig själv)
Flickebarnen fick kläder till julafton och min man fick ett par jeans. Stackars Isac fick bara två par strumpor

Idag hittade jag ett par stövlar som jag köpte. Nu klarar jag mig ett tag till från att köpa kläder till mig själv.

Igår åkte jag iväg med flickorna för vi skulle prova klassisk dans (balett).

Jag hade satt på dem en varsin gympadräkt med tyll på. Det var första gången de gick på balett så jag satt med hela tiden (sen ska man som förälder gå ut). De sprang runt hand i hand och gjorde som lärarna sa. Trippade på tå, snurrade, hoppade, dansade och sedan avslutade de med lite avslappning.

De var så jätteduktiga, jag bara satt och log hela tiden. I vanliga fall tycker jag att mina små prinsessor kan vara helvilda och inte lyssna för fem öre men nu kändes det som om jag hittills lyckats ganska bra med dem. (vissa var betydligt vildare).

Har tagit lite bilder men det är så svårt att få bra bilder med mobilkameran när de är i rörelse hela tiden.



                    

ÅÅÅÅ va roligt.

På måndag har jag anmält mina flickor så de ska få prova på klassisk dans som t ex balett. Va spännande det ska bli. Esteterna på S:t mikaelsskolan ska ha grupper för barn mellan 3-6 år.

Igår var jag ner på stan och inhandlade balett dräkter och balett skor. Tjejerna har sprungit runt i dräkterna hela fredagen och även nu på lördagen. Ska försöka fota lite på måndag och lägga ut bilder på de söta tjejerna när de springer runt i danssalen.

Sitter i soffan och slappar. Skönt. Mina älskade barn sover. Clara hostar lite nu men blir snart bättre.

För alla som undrar så kommer vi i familjen inte att vaccinera oss och jag orkar inte försvara mig (fast det är ju det jag gör i denna blogg). Så är det. Känns lite som om man måste ha en förklaring varje gång någon frågar. Va ska jag säga? Ska man komma med en motfråga eller? Varför vaccinerar ni er?

Självklart är man orolig för sina barn men jag är nog mer orolig för vaccinets biverkningar, hur ofta ska man behöva vaccinera sig för att slippa svinis? Ska barnen ha 2 sprutor nästa år också? Kan något påverka Isacs utveckling när han är så liten?

Mina barn är inte i någon riskgrupp utan helt vanligt friska barn. Självklart kommer vi vara väldigt observanta om de drabbas av en rejäl förkylning men vårt beslut är att inte vaccinera. Jag respekterar andra familjers beslut och ifrågasätter inte det så då vill jag inte heller bli ifrågasatt.

Kom på ett argument som jag tycker är väldigt konstigt. -ja men denna influensa drabbar yngre människor hårdare, nu är det människor under 60 som dött!  jaha men den vanliga influensan då? där äldre avlider, gör det inget om det är många äldre som dör (i den är det ju betydligt fler som dör)?

Nej nu orkar jag inte tänka på detta mer. Framförallt inte en fredagkväll. Ha en skön helg alla. För det ska jag ha.

Kram Kram. 

Oj oj oj vad det händer saker i mitt liv nu. Underbart. Några vet vad andra har ingen aning.
Jag ska nu försöka få kontroll och balans och försöka hitta den väg jag skall gå för tillfället.

Tack till er som försöker ge mig vägledning. Hittar väl en bra riktning snart.

Många har så mycket dumt att säga om Facebook men för mig har den nog gett mig mer fördelar.

Det är frivilligt att vara inne så mycket man vill och för min del blir det en del eftersom jag är hemma.
Tack vare Facebook så har jag fått möjlighet (i fler fall) att återskapa kontakten med gamla kompisar/släktingar. Jag har kommit många mycket närmare tack vare FB. Skulle inte den sidan finnas så hade jag nog inte lyft luren och ringt för att få samma resultat.

Till alla som känner likadant så tack för att vi börjat på ny kula. Jag är så glad över alla som finns runt mig i mitt liv.

I bland sitter jag och funderar hur det kommer att bli i vår familj i framtiden.
Tjejerna har så otroligt starka viljor (inte starkare än mamman och pappan förstås). De är 3 och 5 år nu och tänk när deras viljor växt 10 år till. Hur blir det då. 13 och 15 år. En rolig tid hoppas jag.

En tanke jag har är att jag ska se till att vi (föräldrar) alltid ska kunna prata med våra barn och att de måste känna förtroende så de kan komma och prata om vad som helst med oss.

  

Det är en del ljud man är lite mer känslig för än andra.

På kvällen när jag ska sova kan jag inte höra en kran droppa, måste då gå upp och skruva åt kranen.
Hos vänner och föräldrar finns det alltid någon som knäpper med naglarna, tål inte det ljudet heller. Jobbigt att behöva säga åt människor att inte fixa med sina naglar för jag ryser, framförallt vid personalmöten.

Men nu är det ett ljud som överträffar alla andra otäcka ljud.

Tänk dig världens sötaste 10 månaders kille i knät som ler mot dig. I underkäken har det växt fram två gaddar och i överkäken har det tittat fram en ny framtand. Sedan tar ha dessa tänder och gnisslar mot varandra. iiiiiiiiiii jag ryser bara nu när jag beskriver ljudet.

Just nu är nappen räddningen för att slippa höra det där otäcka ljudet. Har ni vägarna förbi så kom in och lyssna.

HÄRLIGT

Tänk va lite snö kan göra mig glad.
När jag satt och kollade på film igår så kikade jag ut en sväng. Då såg jag stora snöflingor som dalade. Helt underbart. Min första tanke var att barnen skulle bli så glada när de vaknade. Kommer nästan ihåg hur glad jag själv blev när jag var barn.

De blev överlyckliga i morse och började ganska snabbt tjata om att de ville åka skidor.

Jag traskade ut i förrådet, klättrade, drog och fick fram skidorna. På med skidorna och sedan tog Clara sig en tur på gräsmattan. Tur att vi gjorde det på en gång för nu regnar allt bort.

Sitter nu och kopplar av och ser på fotbollsgalan. Förkylningen har tagit tag i min näsa men jag kämpar tappert emot. Vill inte bli sämre.

Idag har jag äntligen gjort något jag skulle göra för LÄNGE sen. Jag har sorterar ur stora mängder med barnkläder, gossedjur och skänkt det till Läkarmissionen. Är det något jag blir galen på hemma så är det alla kläder. Nu har jag bara lite kvar att ta tag i som ligger i förrådet.

Har idag börjat få Clara att hjälpa mig att städa. Clara får tjäna pengar när hon hjälper mormor att städa.Jag själv har kommit på att hon nu tjänar ihop datortid när hon städar. Tror det är mer effektivt än pengar. Hon blev eld och lågor och torkade av vardagsbordet, tv-bänken, ställde iordning skor och hängde upp ytterkläderna i hallen. Plockade i ordning lillebrors leksaker mm. Idag var hon en liten klippa och verkligen fattade att om hon ska förtjäna något så får hon jobba lite för det. (det var inte så att jag tvingade henne göra allt det, hon frågade hela tiden vad hon skulle göra)

    

Här ser ni hur fint Clara har fixat till mina ljus på tv-bänken. Stora tjejen. Herregud va tiden går gort.


Nu ska jag ta mig något gott och dricka mer vatten. Ha en bra tisdag i morgon. Det ska jag ha.

Jag börjar lägga upp en bild som jag älskar på mig, Tobias och min pappa.
Jag vet att min pappa läser min blogg så därför lägger jag ut mina tankar, minnen mm som har med min pappa att göra. Detta är en liten hyllning till min far på fars dag.

Jag måste först kommentera bilden ovan. Pappa ser så himla stolt och lycklig ut på bilden, det är en sann glädje utanför kyrkan. Helt fantastiskt att få en kram av honom.

Pappa är en sådan pappa som jag vet ställer upp i alla väder. Skulle jag få punka eller andra problem skulle han direkt hoppa in i bilen för att hjälpa mig. På vilket vis är jag lik min far? Jag har fått min pappas lugn och säkerhet. Han är inte den som stressar upp sig i första taget och det gör inte jag heller. Det är heller inga problem att lämna barnen hos honom för barnpassning (han har ju vant sig nu med alla barnbarn).

När jag var liten så var jag väl vissa gånger inte så lätt att ha att göra med. Som alla barn så kunde jag bli riktigt sur på mina föräldrar men min pappa kunde alltid få mig att skratta hur sur jag än var. Jag tror också att en pappa har svårt att säga nej åt sin dotter.

När jag var 18 år och nyss fått körkort så skulle mina föräldrar åka utomlands. Jag frågade mina föräldrar om jag fick låna deras "skrotbil" till Mora och gymnasiet. Svaret blev blankt NEJ. Jag tjatade men de gav inte vika. När mamma gick iväg viskade han till mig att jag kunde ta bilen bara jag inte berättade för mamma. Jag tog bilen. Mamma och pappa var utomlands och fick höra att det var snöstorm i våra trakter (Maj månad). Mamma sa då till pappa att det var tur att de inte lånade ut bilen, där fick då pappa krypa till korset och berätta att jag hade bilen. Vet inte men misstänker att mamma blev lite sur på honom för att han lånade ut bilen men: Tack pappa för att jag fick låna bilen.

Sedan måste jag även säga förlåt till min pappa. Förlåt för att jag var ute till 03.00 på natten utan att höra av mig. Nu när man själv fått barn har jag förstått hur otroligt oroliga de måste ha varit. Pappa åkte upp och ner mellan Idre Fjäll och byn för att se om han såg oss. När vi stod och väntade på en kompis mamma för att komma hem så kom min pappa. Jag hoppade in. Hans ord sitter fastbränt i mitt minne - Bara så du vet så har du discoförbud en månad. Sen var han tyst (tar ungefär 10-15 minuter med bilen ner till byn). Mamma satt med nattlinne vid köksbordet. Förlåt pappa och mamma. (vill inte att mina barn utsätter mig för det)

Jag ska i morgonbitti sms:a min pappa och säga att han ska in på bloggen och läsa detta.

Grattis pappa på farsdag. Jag kunde inte få en bättre pappa. Älskar dig.

Igår var vi och storhandlade på Ica Maxi. Som vanligt köper jag väl lite mer än vad jag planerat.

Denna gång blev det en rosa skurhink. Tänkte att med en fin skurhink så kanske det blir att jag torkar golvet lite oftare. Så nu när jag städar vet jag att samtidigt som det blir snyggt så har jag bidragit till bröstcancerforskningen.


 

Kolla va Tobias kom hem med i söndags. Ett par nya vinterskor. Precis va jag ville ha.
Han hada åkt förbi Haglöfs Outlet i Avesta och hittade dessa. Min man vet vad jag uppskattar.
Visst att jag även gillar blommor men skor är något jag älskar.

Har just kommit tillbaka från ett pass med Streetdans. Så himla roligt. Idag var Magnus tillbaka efter sjukdomar. När Magnus kör så pressar han på oss också med fler steg hela tiden, när han var borta så blev det mest repetition. Nu är jag lycklig och kan sova gott.

Jag älskar att dansa, har ni möjlighet så prova.

Den 6/12 blir det uppvisning på Mora Parken. Då ska vi visa vad tanterna går för.

Har precis kommit tillbaka från ett Core pass på ClassGym. Jätteskönt. Isac fick följa med mig och sitta och kolla på när vi tanter körde vårt pass. (För er som inte vet så är jag instruktör i Spinning och Core. ) Tillbaka till min tanke.

När jag var liten spelade min mamma fotboll. Jag fick då följa med och sitta och kolla på när "tanterna" sprang och jagade den där bollen. Till slut så sa jag till min mamma att det fick vara nog. Hon fick välja mellan att sluta spela fotboll eller sluta jobba. Vet inte om det var anledningen men hon valde att sluta med fotboll till slut.

Nu, idag när jag är i samma ålder som min mamma var (jag är kanske lite yngre än va hon va när hon slutade) så är det jag som släpar med barnen på mina saker, jobb, Core och säljpartyn. Tror inte att de tar någon större skada. Jag kommer ju inte ens ihåg att jag var med på mammas fotboll.

Jag valde att skaffa barn och då får jag ta mitt ansvar att ta hand om dem, de är ju inte så svåra att ha med ;) . Visst är det skönt att få hjälp ibland och eftersom det inte händer så ofta så uppskattar jag när jag får hjälp. Tack alla som hjälper mig och Tobias att passa våra barn de gånger de kniper. 

Jag börja känna mig lite splittrad nu med det är bloggeriet. Det är jätteroligt och jag älskar att skriva.

Samtidigt har jag börjat läsa många gamla kompisars bloggar, om deras liv. Mycket tragedier hos vissa. Vet inte om jag känner mig som en inkräktare när jag är inne på deras bloggar och läser. Samtidigt har jag skrivit kommentarer så att de vet att jag är inne och läser. Det är ju inte så att jag smygläser något.

Tänk vad man var ovetande i skoltiden om vad som komma skall. Det är väl tur det egentligen.

Kram till alla som läser.

Sitter lite och funderar kring livet. Såg på den svenska dokumentär serien "Den stora resan".
http://svtplay.se/t/113618/den_stora_resan

Serien handlar om några familjer som åker på en resa till olika världsdelar och lever med de som bor där. Efteråt hör man om deras reflektioner och tankar. Tankvärt.

Istället för att lägga en massa energi på hur hemmet ser ut och vad folk tycker om en så ska man lägga ner sin tid på att vara tillsammans, umgås, hjälpas åt med allt. Tänka på sina relationer. Man kanske inte behöver den där fina jackan som man sett eller den senaste mobiltelefonen. Vi ska ju inte tro att när vi sen ligger och tänker tillbaka på vårt liv att det är sakerna i ens liv som ploppar upp. Man tänker nog på sina nära och kära, händelser man upplevt mm. 

Fokusera på familj, vänner samt era händelser tillsammans. Man ska nog inte jaga lyckan och tänka på pengarna man ska tjäna för att kunna åka på just den där resan. Tiden som man använder när man längtar efter resa eller händelser har också ett värde. Njut av varje dag.

Oj va djup jag blev nu. Ska umgås med barnen nu.

Ha en bra dag.